Lund. Jag har intervjuat mina föräldrar och frågat hur de levde när de var lika gamla som jag - 14 år gamla. Både mamma och pappa hade många historier som de ville dela med sig av. Däremot begränsade tiden oss och jag fick därför ofta påminna dem att hålla sig till mina frågor. Deras beskrivningar var intressanta men väldigt olika jämfört med hur jag har det idag.
Jag träffade först pappa. År 1973 var min pappa fjorton år och då bodde han i en villa med en stor trädgård i Grekland. Där bodde han med sina föräldrar och delade rum med sin storasyster, Maria, som var sju år äldre än honom. Villan var inte stor eftersom min farfar byggde det själv. Det var fyra rum i villan: två sovrum, ett kök och ett badrum. De hade också ett förråd som de förvarade ved i. De hade även en tv, en vedugn, en bil och cykel. Framför villan fanns det en ”lekplats” som han brukade leka på med sina kompisar. Den hade inte gungor och andra lekställ. Det var som en grusplan. Pappa och hans kompisar hade satt fyra stora stenar som mål så att de kunde spela fotboll på grusplanen. De brukade även leka andra lekar där.
Min pappa föddes i det huset och bodde där tills han blev femton år. De sålde villan och flyttade till en lägenhet när hans syster gifte sig och köpte ett eget hus. Lägenheten var bara ungefär tvåhundra meter ifrån det gamla huset.
Pappas skola låg inte långt ifrån pappas hem. Han gick dit till fots. Min pappa var tvungen att ha skoluniform i grundskolan men inte på gymnasiet. Han vaknade varje morgon klockan åtta och kom hem ungefär klockan två på eftermiddagen. Han hade två till tre raster om dagen men ingen lunchrast. Rasterna var mellan en kvart till tjugo minuter långa. Han tog med sig smörgåsar hemifrån eftersom man inte fick mat i skolan. Skolan var gratis. Han hade många kompisar från olika kön. Betygen var en betygsskala på 4 till 10, där fyra motsvarade inte godkänt och tio var det bästa. Han hade alla de klassiska ämnena i skolan, vilket innebar t.ex matematik och grekiska, men inte ämnen som bild, engelska, samhällskunskap och hemkunskap. På gymnasiet fanns det språkval. Det fanns också möjligheten att sjunga i kyrkokören. Pappas favorit ämnen var: matematik, fysik, biologi, historia och religion. Min pappa gillade skolan väldigt mycket.
Om man inte gjorde sina läxor eller om man var stökig i klassrummet, kunde man få straff. Man fick heller inte gå utanför skolgården, det fanns vakter som vakade gården. Gick man utanför kunde man också få ett straff. Bestraffningen var kvarsittning. Pappa fick aldrig något straff och blev dessutom aldrig mobbad. Det värsta straffet, som han kunde få hemifrån, var när hans mamma gömde undan hans skolväska. På det viset kunde han inte gå till skolan och för pappa var det en katastrof.
Min pappa kom till Sverige när han var nitton år som utbytesstudent (år 1978). Han hade studerat medicin ett år i Grekland och skulle fortsätta med det i Sverige. Efter ett år studerade pappa datateknik på LTH (Lunds Tekniska Högskola). Sedan startade pappa ett eget dataföretag. Snart därefter blev han anställd som intern IT-konsult i ett företag. Idag jobbar han som IT chef på Folkuniversitetet i Lund. Det behövdes höga betyg för att komma in på pappas jobb men för hans del var det lätt att komma in på det. Först trodde pappa att han ville bli läkare. Han trodde att det skulle bli hans drömjobb men idag vet han att det var rätt att han bytte riktning ,för att han trivs mycket bra på hans nuvarande arbete.
Efter mitt intensiva samtal med pappa blev jag mer nyfiken på hur det var förr i Grekland. Därför började jag ställa frågor om hur storstaden, Thessaloniki, såg ut då. Idag är staden fylld med vita skyskrapor och bilar som är parkerade överallt. Stadens karta är mer som en skattkarta över de antika kyrkorna, eftersom de är gömda lite här och var i staden. Jag såg hur pappas ögon blev stora samtidigt som hans berättelser började sammanflätas med farfars historier. Eftersom pappa känner till min farfars berättelser började jag fråga honom mer. På det viset fick jag reda på att år 1938 var farfar fjorton år gammal.
När min farfar var fjorton år bodde han i en by i norra Grekland. Där bodde han med sin mamma och sin syster som var fyra år äldre än honom. Min farfars far dog av en sjukdom när farfar var sex år. De hade ett eget stort hus med två våningar som hans pappa, tillsammans med några släktingar, hade byggt själva. Runt huset fanns det många åkrar med bl a vindruvor. Halva förstavåningen var ett stall för djur. Den andra halvan hade ett stort vardagsrum, ett kök, ett badrum och ett avklädningsrum. Avklädningsrummet var en stor plats där man brukade tvätta händerna och fötterna så fort man kom in i huset. Dessutom hängde man även av sig sina ytterkläder där. På den andra våningen var det ett förråd ovanför stallet och på resten av våningen fanns det fyra sovrum. Farfar hade ett eget rum.
Han flyttade från byn när han var arton år gammal till Thessaloniki. Dit flyttade han med sin mamma och syster. Anledningen till att de flyttade dit var p.g.a andra världskriget.
Min farfar gick i grundskolan men inte i gymnasiet för då hade kriget börjat. Han hade inte skoluniform i skolan och han var inte tvungen att betala för skolan. Han brukade gå till skolan som tog ungefär 5-10 minuter. Han hade raster men de var korta. Han hade även en lunchrast. Under lunchen sprang han hem och åt mat sedan gick han tillbaka till skolan igen. Farfar hade många olika kompisar av båda könen.
I skolan kunde man inte läsa bild, samhällskunskap (kanske), hemkunskap och språk. Det var geografi, historia, fysik, matematik och grekiska som gällde. Farfar var med och sjöng i kyrkokören. Hans favorit ämne var historia.
Om man inte gjorde sina läxor eller var busig och inte uppförde sig väl kunde man få straff i form av att stå i en hörna. Ibland satt man också och skrev på tavlan (upprepade gånger en och samma mening). Man fick gå utanför skolgården. Farfar gillade skolan och att läsa böcker.
Farfar jobbade i flera år som personalchef på en schweizisk tobaksföretag i Grekland. Han började i det företaget som vanlig anställd och avancerade till personalchef efter några år. Genom hans jobb åkte han då och då till Frankrike, Schweiz och till många andra länder. Han gillade sitt jobb. Pappa tror dock att han egentligen ville bli veterinär. Innan tobaksföretaget jobbade han i en sorts bageri där han bakade pitabröd.
Plötsligt kom mamma in i rummet. Pappa blev törstig efter att ha svarat på alla mina frågor och gick därför för att dricka ett glas vatten. Jag passade på och började intervjua mamma istället.
När min mamma var tretton år flyttade hon från Grekland till Sverige. Detta innebär att när mamma var 14 år år (1981) bodde hon redan i Sverige, närmare bestämt i Nybro. Nybro ligger i Småland, utanför Kalmar. Hon hade bott i Nybro från 1980 till 1993 (13-26 år). Hon bodde där med sin mamma, pappa och systern Stella som är 5 år yngre än henne. Området mamma bodde i hette Paradiset. Det var ett vackert naturområde. De bodde i en liten lägenhet som de hyrde. Den hade ett sovrum, ett vardagsrum, ett kök, en hall och ett badrum. Mamma sov med Stella på en bäddsoffa i vardagsrummet. Där fanns det också en tv, en cykel och en telefon.
När hon var 26 år gammal träffade hon pappa och flyttade med honom till Lund. Då bodde de i en lägenhet i stan.
Mamma gick från ettan till sjuan i Grekland, resten av sin skolgång gick hon i Sverige.
I Grekland hade hon skoluniform men när hon kom till Sverige hade hon inte det. Både i Sverige och i Grekland gick mamma till skolan som tog ungefär åtta minuter. I Sverige cyklade hon ibland till skolan. Mamma hade 5 minuters raster efter varje lektion för att gå på toaletten och för att sträcka på benen. Hon hade även lunchrast eftersom man fick mat i skolan. I Grekland hade mamma en 20 minuters lunchrast där hon fick äta smörgåsar som hon hade tagit med sig hemifrån. De hade alla ämnen förutom, slöjd, hemkunskap och engelska (engelska var en extralektion som man var tvungen att betala för). I Sverige fick de gå utanför skolgården under rasterna. Mamma fick ha kompisar av båda könen.
I sjunde klass kunde man även välja ett extra språk. Mammas favorit ämne var gymnastik. Hon älskade att vara ute och göra akrobatik. Hon var också snabbast på hela skolan på att springa. Annars gillade hon också ämnena: franska, religion, biologi, kemi, grekiska (hemspråk) och bild. Mamma gick till skolan klockan åtta och slutade ungefär klockan två på eftermiddagen.
Om man inte hade läst läxorna och om man inte uppförde sig, i Grekland, kunde man få bestraffning och bli avvisad från skolan. Det var läraren som avgjorde om man skulle bli avvisad eller inte. Straffen var till exempel att bli slagen av läraren, med en linjal, på fingrarna men även på andra ställen på kroppen. Eller så drog de en i örat och gav en örfil. I Sverige fick man inte slå barn. Straffen var att få kvarsittning eller utvisning om man var besvärlig. I Grekland har mamma fått straff några gånger, trots att hon inte var en busig unge. En gång hade hon varit sjuk i en hel vecka och när hon kom tillbaka till skolan blev hon straffad för att hon inte hade gjort läxorna. I Grekland var det så att när en lärare ställde en fråga till en elev eller när läraren bad en elev att visa sin läxa, skulle eleven resa sig upp från sin stol och gå fram till läraren för att besvara på frågan eller säga läxan inför hela klassen. Svarade man fel eller inte hade gjort läxan kunde man få ett straff som läraren valde. I Sverige blev mamma utfryst i skolan. Det var hon eftersom hon var tretton år när hon kom till Sverige och på det viset kunde mamma inte bra svenska. Därför retade svenskarna henne. Mamma gillade skolan i Sverige för att det var mycket friare än i Grekland.
På gymnasiet läste mamma distributions och kontorslinje. Där lärde hon sig bland annat att jobba med datorer. Hennes drömjobb var att bli flygvärdinna. Mamma har gillat alla yrken som hon har jobbat med. Några av dessa arbeten har varit på en resebyrå och på ett träindustriföretag. Hon har även jobbat som affärsbiträde, datahandledare, teknisk dokumentations ansvarig och personal administratör. Just nu jobbar min mamma som vikarierade lärare på en skola.
Till skillnad från min farfar, far och mor, har jag gått och fortfarande går, i skolan i Sverige. All undervisning har varit på svenska, förutom engelskan och delvis spanskan. Även för mig är skolan gratis. Jag behöver inte betala något för att lära mig engelska, som mamma behövde göra i Grekland. Mina musiklektioner har inte varit i religiöst syfte eller behövt undervisas i en kyrka, som pappas och farfars.
Spanskan är ett språkval som jag gjorde i sexan. Det är en möjlighet som även mina föräldrar har haft. Att lära sig ett extra språk är ett nyttigt skolämne. Detta eftersom det är lätt, nu för tiden, att åka utomlands. Infrastrukturen och kommunikationen utvecklas och därmed får fler och fler möjligheten att besöka andra länder i världen. Det är också många som flyttar från sitt hemland på grund av krig. Det är därför bra att lära sig språk som talas av stora folkmassor. Exempelvis engelskan har blivit ett internationellt språk.
I Grekland behövde mamma, pappa och farfar ha med sig egen lunchlåda till skolan. I Sverige har inte mamma behövt det. Fortfarande är det så att jag inte behöver det, förutom när jag ska på utflykt och tar med mig matsäck. Jag har heller inte behövt uppleva aga i skolan. Tack och lov att det är förbjudet i dagens samhälle. Tycker det låter förskräckligt att lärare har kunnat slå sina elever för att det ska lära sig något. Jag känner inte till om kvarsittning finns kvar som bestraffning under skoltid i Sverige. Det tror jag inte att det finns. Däremot kan lärare beslagta elevers mobiler och datorer under lektionstid, om lärarna anser att eleverna missbrukar dessa. Det är en stor skillnad jämfört med mammas, pappas och farfars tider, då mobiler och datorer inte ens fanns. Den tekniska utvecklingen har redan gjort att en stor del läromaterial finns bara elektroniskt (digitalt). Snart kommer kanske alla papperstryckta, ”traditionella” skolböcker att försvinna.
Andra skillnader jag tänker på är att jag har inga djur som farfar troligtvis hade eftersom de hade ett stall hemma och att jag har växt upp tillsammans med min pappa. Farfar hade inte en pappa när han var 14 år gammal och han har dessutom blivit tvungen att uppleva ett krig och även missa chansen att läsa på gymnasiet.
Jag har svårt att föreställa mig hur livet var då för honom. Att uppleva ett krig i så tidig ålder. Vi ser idag på TV eller läser på internet och tidningar vad människor och länder som befinner sig i krig upplever. Vi diskuterar inte mycket om deras situation och vi kommer aldrig att förstå hur dem egentligen har det.
När min mamma kom till Sverige och innan hon lärde sig svenska blev hon mobbad i skolan.
Jag har inte blivit det och det är också en skillnad. Hur kan barn vara så elaka ibland? Är det bara barnen eller också deras föräldrar och kanske skolan och kanske även alla andra?
Det är bra om vi alla lär oss att tycka om människor. Jag skulle inte vara elak på någon annan i skolan bara för att den personen inte kunde prata svenska.
Det är säkert att detta händer fortfarande, även idag. Samhället är modernare och ser annorlunda ut än innan. Är det annorlunda även innerst inne?
En sann historia som min pappa har upplevt och berättade till mig.
Pappa var scout och brukade vara ofta på scouternas lokal som låg lite ifrån bostadsområdet. En dag lekte dem kurragömma. De lekte mycket och länge. Det var i slutet av november. De var delade i två lag. Ena laget sprang och gömde sig medan det andra laget räknade upp till 100 utan att tjuvtitta. Det var jätte roligt. Laget som skulle gömma sig försökte hitta bättre och bättre gömställe.
Pappa och två av hans lagkamrater sprang ifrån, klättrade över en mur och gömde sig inne i, gissa vad, en kyrkogård. De andra letade länge efter dem utan att kunna hitta dem. De kunde inte föreställa sig att någon skulle ha klättrat över muren och gömma sig på kyrkogården.
Efter ett tag ropade dem på deras namn och ville att dem skulle komma fram. Pappa var hela tiden så inne i leken och så upphetsad att han blev aldrig medveten om vilken plats han befann sig på.
Det började bli mörkt. Han såg när hans kamrater sprang, klättrade över muren och vände tillbaka till de andra. Plötsligt var han ensam ..... i kyrkogården.
Det fanns inga kors på gravarna eftersom det var en Judisk kyrkogård.
Någon hade vandaliserat och grävd upp några gravar. Pappa befann sig mitt bland dessa. Runt omkring honom fanns det öppna gravar och utspridda människoben. Hans fantasi började gallopera. Han började skrika allt vad han kunde. De kom så småningom och hämtade honom. Efter ett tag var pappa hemma. Dessvärre hade han tappat rösten. Det kom inget ljud trots att han, hela tiden, försökte prata.
Läkaren sade att han skulle försöka att inte prata på ett tag. Hans röststämband hade ansträngds när han skrek i kyrkogården och han behövde vila nu. Han stannade hemma i ungefär två och en halv veckor. Han såg från vardagsrummets fönster hur de andra barnen lekte ute. Det hade snöat och de lekte snöbollskrig. Hans äldre syster var bland dem. Oj vad det var roligt och oj så mycket han önskade att även han själv skulle vara där ute bland dem. Han levde sig med i leken. Han såg hur några barn smög sig bakom hans syster och skulle snart ”dränka” henne med snö.
Då skrek han. - Maria, akta dig. Akta bakom dig.
Till hans förvåning kunde han höra sin egen röst.
Pappa kunde prata igen.
Min farmor minns fortfarande hur pappa pratade nästan oavbrutet, flera dagar i sträck, efter det.
