Engelska

Personliga pronomen

• Pronomen är ersättningsord.
• Man kan ersätta namn på saker. 
• Pro betyder för och nomen betyder namn. 
• Exempel; I, you, he, she, it, we. 

Possessiva Pronomen 

• Possess betyder äga 
• Används vid ägandeform 
• När det man äger står efter. 
• Exemple; My, your, his, her, its, our.

Självständiga

• När det man äger inte står efter
• Exempel; Mine, yours, his, hers, ours. 

NO prov frågor

1. Vad händer om man sätter nord sidan och syd sidan mot varandra?
2.  Vilket land uppfann kompassen?
3.  Rita en sammankoppling.
4. Beskriv hur man får en lampa att lysa med två sladdar och ett batteri. Du får rita om du vill.

En spännande NO - läxa…

Vi hade inte haft svårt med att få värme eftersom vi är vana vid att sätta på elementen eller att sätta på varmluft från en air condition. Vi är även vana vid att använda lampor och att laga mat på en spis. Dessa föremålen behöver el. Alltså skulle vi haft svårigheter med de sakerna också. Vi skulle ha problem med att städa huset eftersom vi inte skulle kunde koppla in dammsugaren eller diskmaskinen i ett eluttag. Maten skulle inte kunna förvaras i kylskåpet eller frysen.

Solenergi kan hjälpa oss med mycket med att få igång saker. För att få värme kan vi tänka en brasa. För att få ljus skulle vi kunna tända stearinljus, ficklampa och lyktor. Sen har vi solen som hjälper till mycket under dagen. Vi skulle kunna förvara mat i skolar, kyla ner det och torka det. 

Vi skulle kunna överleva utan internet. För att internet används för de flesta att vara inne på chattsidor som Facebook och Instagram. På det sättet skulle det vara svårt för vissa utan internet. Man kan fortfarande ringa och skicka meddelanden via mobilen utan att ha internet. Vi skulle fortfarande kunna ta kontakt med folk som är på långa avstånd genom att skicka brev och ringa. 

Vi kan ta oss vart vi vill eftersom vi kan åka bil, gamla tåg, buss och cykla. Dessa transportörerna går på bensin eller på våra muskler (kroppar). 

Svenska

Många säger att språket är en del av ens identitet och jag håller med. Hur jag talar och uttalar ord visar var ifrån jag kommer i landet och hur jag använder mitt kroppsspråk visar hur jag uttrycker mig när jag säger ett ord, man kan alltså se att man förstår vilken sort person jag är och var ifrån jag kommer.

Man talar samma språk i  hela Sverige, svenska är Sveriges nationalspråk, men man pratar inte likadant överallt. Det finns många olika dialekter i Sverige och det är nästan omöjlig att säga hur många det finns. Därför delar man in landet i sex dialektområden: sydsvenskamål, götamål, sveamål, gotlänska mål, norrländska mål och östsvenska mål. En dialekt är alltså ett sätt man talar på ett visst geografiskt område; dialekten som man har i norra Sverige skiljer sig med dialekten man pratar med i södra. Det skiljer sig på melodin och hur man uttrycker sig.

Jag pratar inte någon specifik dialekt, vad jag vet. Man kan säga att jag har skapat min egna dialekt för mig själv. För att jag känner ingen som pratar samma 'dialekt' som jag. De flesta av mina vänner uttalar 'R' på ett skånskt sätt och pratar automatiskt skånska, men jag uttalar inte 'R' på samma sätt och jag använder mig inte av skånska ord i min vardag (röe = röd). Sen om man tänker på lundensiska uttalar de också 'R' på ett visst sätt som inte jag gör. Jag tror fortfarande att man kan höra på min dialekt att jag kommer ifrån södra Sverige. Min förra svenska lärare och min pappa tycker att jag pratar 'rensvenska' alltså vad rikssvenskan menar med, men det tror inte jag för att de flesta säger att rikssvenskan talar man antagligen i Stockholm eller i Nyköping och jag tycker inte att jag talar som de.

Jag tror inte heller att det finns någon rikssvenska på något specifikt område för att alla  dialekter har funnits länge och alla har sin historia. Om Sverige inte hade tagit Skåne från Danmark kanske de skulle haft Finland och rikssvenskan skulle då kanske vara finlandsvenskan eller något annat.

Ordet slang är förkortning för slanguttryck och själva meningen med slang är att man förkortar ord eller att göra liknelser eller varianter av det vardagliga talet. Man har fått vissa slangord från andra språk som till exempel turkiska: guzz (tjej) arabiskan jalla (skynda) och serbiskan bre (man). Ungdomar har en stor mängd slang i sitt talspråk men slang kan även förekomma bland arbetskamrater i en yrkesgrupp då kallar man det för jargong.

Det finns vissa slang som man bara säger på vissa områden. Jag tror att det hänger med dialekten och hur folket där man bor använder och pratar slang.

Ord som har varit slang för längesedan kan ändras igen tillexempel sno (att ta något för någon, stjäla) har nu blivit baxa. Vissa slanguttryck kan vara vanliga ord som har  fått en annan betydelse med tiden. Tillexempel limma som används för att beskriva hur någon flirtar eller stöter på någon.

Det kan också vara helt påhittade ord som ovärt som beskriver att något inte är bra. Det ordet är helt påhittat och finns inte i svenska ordboken. Skillnaden på ord och slang är att slangorden inte är accepterade i vårdat språk och de förekommer sällan, nästan aldrig, i skriftspråk.

Jag använder mycket slang i min vardag. I nästan var mening jag säger finns det med ett slang. Men jag använder mig inte av slanguttryck som "Sho, bre!" eller  "Wallah" som kommer ifrån andra länder utan mer av "Tjena, läget, händer?".

Ordet 'svär' har olika betydelser. Det kan betyda; svärmor (svärson), "Jag svär på att tala sanning" och att svära, säga fula ord och använda ett fult språk.

Flera av de ord som vi tycker är svordomar eller fula ord är detsamma nu som för flera hundra år sedan. Som jävlar, fan, helvete, satan vr också förr ords om man skulle undvika att använda, men då hade de en annan innebörd. Människor trodde väldigt mycket på Gud och att man skulle hålla sig väl med honom. Man trodde också på Djävulen som hade en ont hotfull makt. Fan och satan är andra namn på denna makt. Helvetet trodde man förr var ett ställe i underjorden dit människor som inte hade slött sig  eller varit snälla i sitt liv kom. I helvetet skulle man plågas för att ångra sig ordentligt och det är inte värt att tala högt om det stället. Nuförtiden är det inte lika vanligt att man tror på Djävulen eller helvetet. De orden har inte lika stor betydelse.

Nu använder man mer könsord, sexuellt grundade svordomar och ord för exkrementer (skit och piss).

Jag använder mig av vissa svordomar; Fan, Fuck, Fitta, Shit. Jag säger fan när jag slår mig hårt på något, fuck när jag blir sur på någon "Alltså fuck det", Fitta när jag blir rasande på någon.

Sammanfattningsvis säger språket en del av min identitet. Jag svär ibland, jag pratar slang, men jag har ingen specifik dialekt. Jag använder kroppsspråk mer än vad jag vet och uttalar ord mycket annorlunda än vad andra i norra Sverige skulle ha gjort. Av mitt språk förstår man att jag är en tonåring som bor i södra Sverige skulle jag tro, det förklarar ju mycket av min identitet.

ENGELSKA

I thought it was very funny to work with this. I learned muck about my country and other contries. It liked that we presented our contries in small groups because it felt easier. I wasent that nervous when it was my turn tp presentmy work. It were some words that I had a little hard to spell like: Literature. But it went well when I would present my work. 

When I checked out on my unikum it stood that I need to work and practice more on my ”verbböjningar”. 

I want to word with ”Let’s Talk Fashion” the last weeks. 

Uppdraget

Klockan har nyss slagit tolv. Det är mörk ute och jag ser ingenting men jag vet att jag måste fortsätta att springa. Jag känner hur mina strumpor blir blöta när jag råkar springa över en vattenpöl. “Varför är det fortfarande blött och kallt ute när det snart är sommar”, tänker jag. Jag hittar inte vägen till Maya, det är för mörkt. Jag har en knut i magen som spänns hårdare för varje gång jag inte hittar vägen. Det är så kallt att jag får ont i huvudet. Jag orkar inte irra mera. Jag stannar i mitten av en korsning och kollar mig runt om. “Var är jag egentligen”. Jag brukar kunna vägen till Mayas gömställe utantill, nu har jag helt plötsligt glömt bort hela vägen och har ingen aning var jag är. Jag går fram och tillbaka, vänder huvudet till höger och till vänster, jag är vilse. Alla gatlyktor är släckta. “Jag måste nog börja vandra hemåt nu så att jag inte är jättetrött till skolan imorgon”. Jag strövar igenom en skog som jag tror bara är några meter ifrån mitt hus. Jag brukar gå igenom den skogen när jag inte hinner gå runt om och vill spara tid på vägen hem efter skolan. Det känns så fridfullt att gå i den skogen.

Det börjar bli ljust, hur mycket är klockan? Det är så kallt att jag inte känner mina ben eller mina händer. Jag måste överdriva mina benrörelser för att kunna röra mig framåt. “Vad är det här?”, säger jag högt för mig själv när jag känner att det blir blött på fötterna igen. “Vad nu? Vad står jag i?”. Det finns inte en bäck i den här skogen? Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Det kommer ett skarpt ljus som lyser upp hela skogen. Det är soluppgången. Jag blir bländad och mina ögon är inte vana vid det skarpa ljuset så jag kollar ner mot mina fötter som står i bäcken. I bäcken finns det en nyckel. Jag tar upp nycklen och kontrollerar att jag har min hemnyckel i min ficka. Nyckelns figur har vågor vid spetsen och längre in är den taggig. Jag har aldrig sätt en sådan märklig nyckel. Jag tar den ändå och springer hem. Jag känner igen vägarna nu när det blev ljust.

Klockan är 07.00 och jag har nyss vaknat för att fixa mig till skolan. Frukosten består av tre rostade mackor med marmelad. Jag fick bara sova två timmar igår, mitt ena öga är uppsvullnad. Det är soligt idag så jag satt på mig en färgglad tröja med en svart byxa som matchade bra med mitt bruna lockiga hår. “Jag kommer bli sen! Klockan är redan åtta!”. Jag sätter på mig min ytterjacka, mina skor och springer till skolan. Biologilektionen har redan börjat, kan se det utifrån fönstret på de tända lamporna i klassrummet. “Varför börjar vi så tidigt i åttan?”. Jag springer upp för alla tre trapporna och ber om ursäkt för att jag kom fem minuter försent. Jag sätter mig på min plats som är längst bak i klassrummet och kollar mig runt om för att hitta Maya. “Hon är inte här ännu. Hon kanske är sen”, tänkte jag och försökte lugna mina tankar. Hon är fortfarande inte i skolan på lunchrasten.

Det har gått två veckor nu utan att Maya hade kommit till skolan eller vart hemma. Jag låg i min säng och kollade rakt upp i taket. Jag var stel och hade ont i magen. Var är Maya? Hatar hon mig för att jag inte hittade henne den där natten? Kan hon ha begått självmord? Det gör så ont i magen. Var är Maya? Var är Maya? Jag gråter och blundar hårt, önskar att hon inte blev mobbad i skolan. Önskar att hon kunde leva vidare och strunta i folk som vill henne ont. “Snälla Maya.. var är du?”.

Jag vaknar 08.00 dagen därpå och är säker på att jag kommer försent till skolan som jag har gjort varje dag på dessa två veckorna. Inatt kunde jag inte sova, mina tankar lät mig inte. Jag kan inte heller tänka klart just nu. Jag kastar på mig en blå tröja över min röda byxa. Sätter på mig ytterkläderna och springer till skolan. Jag kollar upp mot klassrumsfönstret, det är släckt där inne. Jag springer upp för de tre trapporna. Alla står i korridoren. Vi har inte börjat ännu men varför inte, klockan var kvart över? Jag hör nycklar slå mot varandra och förstår att läraren kommer för att öppna klassrummet. Alla sätter sig på sina platser som vanligt. Plötsligt kommer Maya in i klassrummet. Jag blev glad. Jätteglad.

“Awa?”

“Va?”, sade jag och kollade förvånat på läraren.

“Jamen, är du här?”

“Ja”, sa jag när jag förstår att läraren kollar av närvaron i klassen. Jag viftar med handen och visar till Maya att hon ska sätta sig brevid mig. Men hon bara kollar på mig och sätter sig på sin plats. Mitt röda och glada hjärta blev svart och ledsen igen. Jag mådde dåligt hela lektionen och kunde inte sluta kolla åt Mayas håll och önska att hon skulle kolla tillbaks på mig.

På lunch rasten satt jag mig bredvid Maya och försökte prata med henne.

“Hej”, sa jag.

Hon kollade på mig och jag kunde se hur hennes tårar fall ner på hennes kinder. Hon tog tag i min arm och drog med mig till närmsta toalettrum. Hennes blonda hår flög i luften när vi sprang. “Förlåt”, sade hon efter att vi hade suttit tysta i tjugo minuter.

Jag började gråta.

“För vadå?”

“Jag har vart hos min kompis Ove som bor själv i en övergiven scoutstuga. Jag visste inte vem han var innan han berättade sin historia.”

“Hans historia?”

“Han är 17 år och har brunt hår, gröna ögon, flydde från sitt hem av att han blev mobbad i skolan. Han flydde när han var 13 år och har inte vågat gå tillbaka till skolan eller hem till hans föräldrar sedan dess. Han sa till mig att hans föräldrar inte älskade honom och att det inte gjorde något om han var borta. Då slipper bara alla se på honom sa han. Jag sa till honom att hans föräldrar måste ha älskat honom men han ville inte lyssna på mig och fortsatte att prata. Han hade ingen vän i hela världen och visste inte vad han skulle göra. Han berättade om dagen innan han rymde med tårfyllda ögon.”, sade Maya och slutade berätta. “Fortsätt?” sade jag intresserat. “Jo”, Maya suckade snabbt och fortsatte att berätta. “Det var en fredag, innan påsklovet. Det var varmt och härligt soligt ute och han gick till skolan som vanligt med en klump i magen. Han hoppades på att det inte stod något killgäng på vägen till skolan som skulle håna åt honom eller göra något annat så att han skulle komma försent till skolan och må extra dåligt resten av dagen. Som tur var den långa vägen till skolan fridfull, han lyssnade på musik som gjorde att han glömde bort världen. Det luktade frid och han kände frid. Han kunde gå runt på trottoarerna med musik i öronen i evigheter. När han var så nära skolan att han kunde känna att klumpen i magen var tillbaks blundade han hårt och andades ut tungt. När han öppnade ögonen igen stod det en tjej framför honom. Hon log med det vackraste leendet han hade sett. Hon var så vacker och hennes blonda långa hår, gröna ögon, lilla fina näsa och det där leendet passade perfekt på hennes rundformade ansikte. “Hej”, sade hon med hennes ljusa fina röst. “Hej”, sade han och lät som en ful mobbad kille i 7:an. “Vill du ses efter skolan? Vi kan träffas vid den stora stenen vid klockan sju? Det är jättefint där, vet du var jag menar?” “Ja”, sade han kort och kunde inte förstå att hon pratade med honom. “Vad bra, jag har kollat in dig i ett tag och jag tycker att du är rätt söt”. Han stod bara still och kollade på henne. “Hahah, okej. Men jag ska väl gå nu då. Hejdå! Och just det, jag heter Isabella, men kalla mig helst Issa”. Han stod forfarande med halvöppen mun och ångrade att han inte sa något innan hon gick upp för trappan in till skolan. “Varför skulle hon kolla in mig? Och tycka att jag är söt?”, tankarna for runt i Oves huvud under alla lektionerna på hela dagen. “Och vad ska jag ha på mig? Hon är för vacker för mig”. Han hade blivit kär i Issa och var så lycklig att han inte visste vad han skulle ta sig till. När han kom hem rotade han i sin garderob efter något snyggt att ha på sig. Till slut hittade han en fin skjorta som skulle passat bra med ett par svarta byxor. Han fixade till sitt hår framför en spegel. Han var så lycklig att han inte kunde sluta le. Hon var så vacker. Han sprang ner för trappan, tog på sig ytterkläderna och gick till den stora stenen. Klockan var tio i sju, han var lite tidig med det gjorde inget. Det blev mörkare och mörkare, Ove började frysa. Han kollade på klockan igen, halv nio. Han hade stått vid stenen i en och en halv timma. Det var då han förstod att han hade blivit lurad. Hon hade aldrig kollat in honom och hon tyckte aldrig att han var söt. Han var bara naiv och ville tro det hon sa. Isabella var en vacker tjej som ville såra hans känslor bara för att han blev mobbad i skolan och bli populär som alla andra i denna världen. Ove kände sig som en nolla. Det var då han fick nog av världen han levde i. Att han varje dag i skolan var tvungen att akta sig från konflikter och försöka göra sig osynlig bara för att ingen skulle se honom och nu blir hans hjärta krossat också. Han ville bara gå till skolan och sedan komma hem och göra läxor och gå på en sport. Som alla normala tonåringar. I stället blev han hånad och trakasserad av det där killgänget i hans klass. Det kändes som att alla eleverna kollade konstigt på honom och skrattade åt deras skämt. Han hade ingen på sin sida. Han skämdes över att han verkligen trodde på det som Isabella sa och ville inte gå tillbaka till skolan efter lovet. Han ville inte heller gå hem till sina föräldrar och berätta hur han hade mått i ungefär tre år. Att sticka där ifrån var den lättaste lösningen som kom upp i hans huvud. Gå där ifrån, börja om på nytt för sig själv utan någon att anpassa sig för”. Både jag och Maya grät. “Nu är jag och Ove jättebra k-kompisar. Vi gjorde allt tillsammans i dessa två veckorna och jag berättade om dig. Hur mycket jag saknade dig! Jag är ledsen att jag var borta så länga från dig Awa!”, sade Maya och man kunde se på hennes blöta ansikte, i hennes blåa ögon att hon ångrat sig och haft lika ont i magen som jag hade haft. “Jag har vart så orolig! Jag letade efter dig sent på natten när jag såg ditt meddelande om att du inte orkade mer. Jag mådde dåligt och tyckte att jag hade misslyckats med att vara din kompis. Du är nästan som Ove, om du tänker efter. Ni båda har blivit mobbade i skolan, blivit kära i folk som sedan lurat er och rymt här ifrån. Men du är modigare än Ove, för att du kom tillbaks. Du sitter här med mig just nu och berättar allt detta, det är som om jag skulle berättat om dig till någon annan. Den enda skillnaden du och Ove har är att du har mig. Jag är din bästa vän och är med dig vad som än händer”. Maya gråter jättemycket, jag med. Vi ställer oss upp från toalettrummets golv och kramar om varandra hårt. Tårarna rinner ner som ett vattenfall och jag struntar i att jag blöter ner Mayas axel och hennes vänstra sida av ryggen. “Vi går ut här ifrån!”, sa jag glatt till min bästakompis. “Okej”. Hon låste upp dörren och drog ner handtaget men dörren ville inte öppnas. Vi letade efter en nyckel i rummet till dörren men vi hittade ingenting. Jag kom och tänka på den märkliga nyckeln som jag hittade när jag letade efter Maya i skogen. Jag tog upp den ur min ficka, tog tag i Mayas hand, satt den i nyckelhålet och vred om. Dörren öppnades.

Musik

Reflektioner om min låt. 

Min låt.

1: Hur beskriver du att färgerna låter? Varför låter den på detta sätt? Hur låter er komposition i förhållande till den/de färger ni har valt?

Svar: Den gröna färgen vi la in i början kändes som en bra färg med intro till låten. Efter det bytte vi till blå färg och då byttes även melodin i låten till en lite gladare melodi. Den blåa färgen var ljus, stark och glad så vi tyckte att det passade bra in med den glada melodin. Efter det byts melodin igen och då blir det lite kuslig och men ända frihetsfull. När jag lyssnar på den melodin så ryser jag samtidigt som jag tycker att det låter fint och annorlunda. Jag ser också en ljus färg eftersom det är en ljus melodi när jag lyssnar. Sen när vi byter färg till brun lät vi ett instrument ha ett litet solo och det passade bra in med ljusbrun färg. Sen kommer den sista färgen som är gul. Melodin ändras helt åter igen och blir glad-och discoaktig. 

2: Var skulle musiken ni har komponerat kunna passa in? På vilket sätt passar musiken in här? Ge exempel.

Svar: Vi har många olika melodier så det är svårt att komma på till exakt vilket ställe vår låt passar in. Till exempel så passar slutet på låten in på ett disco eftersom det är "gungig" musik och man blir glad och vill gunga med, den ljusbrun färgade låten in på ett café eftersom den är lugn, sjunker in i bakgrunden så att man inte får huvudvärk av den och den blåa delen passar in på ett intro av en skojig film eftersom melodin är glad och ändras till en lite mer popaktig melodi så att det bli "svängigt" samtidigt. 

4: Hur skulle musiken ni har komponerat kunna påverka dig eller andra personer?

Svar: Om man hade varit i 25-årsåldern och neråt fram till 5-årsåldern så skulle man ha "diggat" med musiken i slutet. Det är inte en rockig låt, jag tror inte att hård rockade skulle gillat låten. Låten har en popig melodi det mesta av låten men den har även glada och annorlunda melodier som man blir olika påverkad av. Jag tror att man blir glad, lite små rädd och fest redo av min låt.