Pälsen s. 55 i portal
Älskade Gustav Henck,
Jag älskar dig så. Du äro den finaste människan jag mött. Jag vet att du icke vill tala med mig, eller Richardt för den delen, men jag är dig skyldig en förklaring.
Du har det svårt i denne stund, sjuk, ingen att älska eller någon att bli älskad utav. Om du bara visste hur jag kände. Kan inte sätta ord på mina känslor. Först och främst vill jag att du ska veta att det icke var ditt fel. Helt och hållet mitt. Du har varit både en trogen make och en trogen vän. Du förtjänar det bästa i livet, min käre Gustav.
Jag blev osäker när jag fick reda på att du var döende. Den säkerheten fann jag hos John. Mitt hjärta ville stanna med dig medan mina tankar visste att det icke skulle gå. Jag vågade inte stanna kvar hos dig när jag var så rädd att jag skulle förlora dig. Allt jag får ur mig är strunt, det är jag medveten om. Jag hade lovat dig trogenhet tills döden skulle skilja oss både åt. Jag ber dig om förlåtelse.
Olyckligtvis begär jag mig av med John. Mina känslor är för invecklade och Richardt sade till mig att jag måste få komma bort lite…
/Din Ellen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar