Svenska

Många säger att språket är en del av ens identitet och jag håller med. Hur jag talar och uttalar ord visar var ifrån jag kommer i landet och hur jag använder mitt kroppsspråk visar hur jag uttrycker mig när jag säger ett ord, man kan alltså se att man förstår vilken sort person jag är och var ifrån jag kommer.

Man talar samma språk i  hela Sverige, svenska är Sveriges nationalspråk, men man pratar inte likadant överallt. Det finns många olika dialekter i Sverige och det är nästan omöjlig att säga hur många det finns. Därför delar man in landet i sex dialektområden: sydsvenskamål, götamål, sveamål, gotlänska mål, norrländska mål och östsvenska mål. En dialekt är alltså ett sätt man talar på ett visst geografiskt område; dialekten som man har i norra Sverige skiljer sig med dialekten man pratar med i södra. Det skiljer sig på melodin och hur man uttrycker sig.

Jag pratar inte någon specifik dialekt, vad jag vet. Man kan säga att jag har skapat min egna dialekt för mig själv. För att jag känner ingen som pratar samma 'dialekt' som jag. De flesta av mina vänner uttalar 'R' på ett skånskt sätt och pratar automatiskt skånska, men jag uttalar inte 'R' på samma sätt och jag använder mig inte av skånska ord i min vardag (röe = röd). Sen om man tänker på lundensiska uttalar de också 'R' på ett visst sätt som inte jag gör. Jag tror fortfarande att man kan höra på min dialekt att jag kommer ifrån södra Sverige. Min förra svenska lärare och min pappa tycker att jag pratar 'rensvenska' alltså vad rikssvenskan menar med, men det tror inte jag för att de flesta säger att rikssvenskan talar man antagligen i Stockholm eller i Nyköping och jag tycker inte att jag talar som de.

Jag tror inte heller att det finns någon rikssvenska på något specifikt område för att alla  dialekter har funnits länge och alla har sin historia. Om Sverige inte hade tagit Skåne från Danmark kanske de skulle haft Finland och rikssvenskan skulle då kanske vara finlandsvenskan eller något annat.

Ordet slang är förkortning för slanguttryck och själva meningen med slang är att man förkortar ord eller att göra liknelser eller varianter av det vardagliga talet. Man har fått vissa slangord från andra språk som till exempel turkiska: guzz (tjej) arabiskan jalla (skynda) och serbiskan bre (man). Ungdomar har en stor mängd slang i sitt talspråk men slang kan även förekomma bland arbetskamrater i en yrkesgrupp då kallar man det för jargong.

Det finns vissa slang som man bara säger på vissa områden. Jag tror att det hänger med dialekten och hur folket där man bor använder och pratar slang.

Ord som har varit slang för längesedan kan ändras igen tillexempel sno (att ta något för någon, stjäla) har nu blivit baxa. Vissa slanguttryck kan vara vanliga ord som har  fått en annan betydelse med tiden. Tillexempel limma som används för att beskriva hur någon flirtar eller stöter på någon.

Det kan också vara helt påhittade ord som ovärt som beskriver att något inte är bra. Det ordet är helt påhittat och finns inte i svenska ordboken. Skillnaden på ord och slang är att slangorden inte är accepterade i vårdat språk och de förekommer sällan, nästan aldrig, i skriftspråk.

Jag använder mycket slang i min vardag. I nästan var mening jag säger finns det med ett slang. Men jag använder mig inte av slanguttryck som "Sho, bre!" eller  "Wallah" som kommer ifrån andra länder utan mer av "Tjena, läget, händer?".

Ordet 'svär' har olika betydelser. Det kan betyda; svärmor (svärson), "Jag svär på att tala sanning" och att svära, säga fula ord och använda ett fult språk.

Flera av de ord som vi tycker är svordomar eller fula ord är detsamma nu som för flera hundra år sedan. Som jävlar, fan, helvete, satan vr också förr ords om man skulle undvika att använda, men då hade de en annan innebörd. Människor trodde väldigt mycket på Gud och att man skulle hålla sig väl med honom. Man trodde också på Djävulen som hade en ont hotfull makt. Fan och satan är andra namn på denna makt. Helvetet trodde man förr var ett ställe i underjorden dit människor som inte hade slött sig  eller varit snälla i sitt liv kom. I helvetet skulle man plågas för att ångra sig ordentligt och det är inte värt att tala högt om det stället. Nuförtiden är det inte lika vanligt att man tror på Djävulen eller helvetet. De orden har inte lika stor betydelse.

Nu använder man mer könsord, sexuellt grundade svordomar och ord för exkrementer (skit och piss).

Jag använder mig av vissa svordomar; Fan, Fuck, Fitta, Shit. Jag säger fan när jag slår mig hårt på något, fuck när jag blir sur på någon "Alltså fuck det", Fitta när jag blir rasande på någon.

Sammanfattningsvis säger språket en del av min identitet. Jag svär ibland, jag pratar slang, men jag har ingen specifik dialekt. Jag använder kroppsspråk mer än vad jag vet och uttalar ord mycket annorlunda än vad andra i norra Sverige skulle ha gjort. Av mitt språk förstår man att jag är en tonåring som bor i södra Sverige skulle jag tro, det förklarar ju mycket av min identitet.